Mitt liv har förändrats det senaste halvåret.
Jag har lärt känna människor som hals över huvud lämnat allt bakom sig. Som lämnat nära och kära, som saknar sin familj och sina vänner. Som inte har något kvar.
Människor som visat filmer på det som en gång var deras hem, deras barns leksaker i en stenhög, inget är kvar, bara sten.
Människor som skadats i krig.
Människor som flytt i livsfarliga båtar över medelhavet som kapsejsat, sett människor drunkna inför deras ögon.
Människor som tack och lov klarat den livsfarliga båtfärden.
Människor som gått genom hela Europa, i sandaler.
Människor som inte vågar sova.
De har inget av värde kvar.
Syrien var för bara 5 år sedan ett modernt och vackert land. Nu är snart allt sönderbombat, en sten hög.
Det land de flyr från styrs av en diktator som fängslar de som inte tycker som han, som anser att männen skall kriga för hans sak.
De flyr från terrorister som anser att de har "fel" tro eller vill att de ska riskera sina liv i ett krig mot alla "otrogna".
Det är djupt orättvist!
Dessa människor saknar alla några i sin familj, sina släktingar, sina vänner.Dessa mina nya vänner hoppas jag innerligt alltid kommer finnas i mitt liv.
Vi kan inte bara se på när Europa stänger sina gränser och till och med handgripligen stoppar människor från att söka sig till någon slags säkerhet, ibland även med tårgas.Det är människor vi talar om!
Låt oss hjälpas åt att hjälpa!