Vid kassan på Maxi ser jag plötsligt löpsedlar om krig, bomber som förstör hela städer, och bilder på livlösa barn, gråa av damm från husens betong som de begravts under... barn burna av människor som bär på så mycket att jag aldrig önskar någon att behöva bära så mycket...

Mitt hjärta brister och jag bestämmer mig för att göra något mer än att fortsätta blunda. Jag går in och ger lika mycket som min storhandling på Maxi kostar till UNHCR och hoppas att du också kan hjälpa till. I stället för att köpa en present till någon som har allt, eller i stället för en blomma... ge tillbaka lite av deras liv. Tillsammans kan vi verkligen göra skillnad!

Tack för ditt stöd!
//Nina