Jag var på semester i sommar. En liten femårig pojke klädd i smutsiga söndriga jeans och en röd ihålig T-shirt, sitter på trottoarkanten. I sin vänstra hand håller han i en bunke med röda vissna rosor, och i den andra handen håller han hårt i sina få mynt. Jag kollar honom i ögonen och kan känna sorgen krypa in i mig. Han kommer fram till mig och frågar ifall jag skulle vilja köpa en ros. Jag köpte en ros som jag sedan gav honom. Han log stort och tackade. Det leendet jag såg på hans ansikte den dagen har jag nog aldrig sett för. Att någon kan bli så himla glad för något så litet. Jag visste då att vi kan göra en stor skillnad med "lite". För de människor som förlorat allt kan en liten slant betyda mycket. För de människor som för någon anledning blivit tvungna att fly från deras hem. För de barn som inte kan ta någon utbildning. För många av dessa människor som är på flykt är barn. Istället för att köpa två chockladblock varje vecka , kan du bidra med en utbildning eller rädda ett liv. vi är deras ändå hopp.