Fjälli vaknade upp av stormen i natt. Hon såg förödelsen hur den varma vinden frätte bort snön och vattenpölarna som bildades. När Ida satte sig upp efter att hon försökt memorera vilka sanningens ord hon ville säga till dem som inte respekterar ett nej och såg vad Fjälli hade sett ville hon först också gråta. Men hon reste sig upp och sa till Fjälli. Vi ger inte upp. Vi har inte tid för någon gråt nu. Vi kommer aldrig ge upp. Idag är ingen dag att fira. Det är bara ren och skär vetskap om insikten att det kommer bara bli värre. Det här är ruinerna vi behöver lära oss att leva i.

Låt oss använda den insikten idag till stöd för alla där ute som befinner sig på flykt idag. Jag vet ju så många vill hjälpa till och göra något. Att stötta UNHCRs hjälpinsatser i världen för människor på flykt tänker jag då är en enkel liten insats för den som befinner sig under tak.

Så länge det finns vilja och kraft. Så länge det finns värme och omtanke. Så länge vi står upp för människans unika värde och fördömar alla handlingar som kränker henne så finns det utrymme att leva i denna värld av spillror.

Självklart ok att vara anonym om du vill lämna ett bidrag. Och du behöver inte skriva något meddelande. All omtanke vet jag finns där ändå.