Innan insamlingen stängde igår hann det bli över 3000 kr! Otroligt!

I det tacktal jag aldrig riktigt höll hade jag velat dela med mig av min syn på en insamling som denna, på att vara månadsgivare eller att ge av sin tid till hjälporganisationer. Så det kommer här istället:

Jag mår illa av ordet välgörenhet. Jag har aldrig gillat den inneboende grundsynen - att vara överordnad en annan människa som ska ta emot mina allmosor och sedan stå i någon form av tacksamhetsskuld... Nej, för mig handlar det om solidaritet eller medmänsklighet, om man föredrar det ordet - att helt enkelt agera så som jag hade velat att andra agerat om rollerna var ombytta. För det hade lika gärna hade kunnat varit jag om jag haft oturen att födas någon annanstans, även om jag helst inte tänker den tanken fullt ut... Tanken hur det skulle varit att ta Elsa på ryggen, bara plocka med det absolut viktigaste och fly bort från en mardröm i hopp om att öka våra chanser att överleva. Tanken att se henne frusen och rädd och inte kunna ge henne den trygghet hon (precis som alla andra barn och vuxna) behöver. Eller se henne hålla inne känslor inget barn ska behöva hålla inom sig, bara för att skydda mig. När tanken - på riktigt - slår mig är det outhärdligt.

Därför startade jag insamlingen. För att jag hoppas att någon gjort detsamma för mig, min familj och mina vänner om det var vi som behövde det.

Eller, för att citera en karaktär ur Elsas favoritböcker:

Det finns katter
som är stora.
Det finns katter
som är små.
Det finns katter i alla
färger, svarta vita
gredelina gula åsså grå.
Ingen kan ha allting, men
alltid har man nåt.
Alltid kan man vifta på det
lilla man har fått.

Så världens största tack för er hjälp med detta, ni överträffade mina förhoppningar med det dubbla! Vilka medmänniskor jag känner - ni är bäst! <3

Grattis!!

Bra initiativ Johanna! Från mamma Inger och pappa Björn

Grattis Johanna från familjen Svanberg!

❤️

Klart att man får ge sig själv en 30-årspresent!