Jag lever inte på studentmedel längre och kan köpa det jag behöver. Därmed är det inte synd om mig (ekonomiskt). Men jag fyller (tyvärr!) fortfarande år. Om någon i min fina familj eller av mina vackra vänner tänkt att ge mig något: detta står högst på önskelistan. Eller evigt liv, men förstår ju själv att det är orealistiskt.

Det finns däremot människor som är tacksamma för att bara få uppleva en födelsedag till. Och tvärtemot mig, inte gnäller över att ett obetydligt tal höjs ett snäpp. Ni kan bidra till en tillfällig bostad åt familjer på flykt, skola till barnen eller bara livsviktig sjukvård så de får en chans.

Jag brukar ibland beklaga mig över kylan och tog i år en semester till Gran Canaria. I filmen nedan visas människor som också drabbas av vinterkylan. Kontrasterna.