Jag väntar ett barn.

Ibland ligger jag vaken med händerna över magen och tänker på andra mammor. De som inte får vila. De som bär sina barn genom gränser, ruiner, tält och kalla nätter.

De som försöker vagga sina barn till sömns medan världen omkring dem helt faller sönder.

Jag tänker på gravida kvinnor på flykt. Hur rädslan måste tynga ned en kropp som redan bär så mycket.

Jag tänker på hur stark en människa måste vara för att orka fortsätta gå, när allt inom en egentligen säger stanna.

Ingen mamma borde behöva välja mellan överlevnad och trygghet. Inget barn borde födas in i krig, hunger eller hemlöshet.

Därför startar jag den här insamlingen till människor på flykt genom UNHCR.

För mammor.

För barn.

För de händer som fortfarande försöker skydda, bära och älska mitt i katastrofen.

Insamlingen får pågå fram till min sons beräknade födsel och kanske kan vi tillsammans hjälpa en mamma och hennes barn på flykt.