Det är akut nu.
På andra platser i världen dör människor.
Vi får inte glömma det.

När de vita gässen blir svarta
och läpparna blir blå
och ondskans vågor stiger
över stranden
då blir människorna bleka
då blir människorna små
och ondskans vindar stiger
över natten
när den som inte orkar sjunker
genom vatten och genom skrik
och ondskans ringar sprider sig
som inget hänt
då blir världen så mycket mindre
och famnen mister kraft
och handen tappar greppet
om den andra

Du kan lämna mig att skrika
du kan lämna mig att dö
men du kan inte gömma dig för lik i vatten
du kan lämna mig att drunkna
lämna mig vind för våg
men du kan inte blunda för alla ögon i natten

När alla båtar krackelerar
och himlen tornar upp
över barmhärtiga samariter
som inte vill
då blir mänskligheten vriden
och människorna få
och hoppets röst blir falsksång
över havet
då blir människan så förtvivlad
och sviken i sitt bröst
och barnen tappar trösten
där i djupet
Bortom randen speglar solen
Ett hav som stilla stupar
Ett hav som stilla sjunker
Ner i havets grav

När vi äntligen rivit murar
och raserat alla hot
om att ondskan ska fästas
med nålar
då blir gränserna allt högre
och motståndet bygger bo
och ögonen så vilsna
över världen
När vi äntligen lovat barnen
Att ondskan från förr
Ska i evigheten
vara fäst i vår jord
Då blir människan ett vändkors
Då snurrar historien i sin grav
Som om den aldrig funnits
aldrig riktigt fanns

När vågen smeker stranden
När sanden kramar våra tår
Har ondskan redan krusat
över mörka vatten
Då ekar människans gälla röster
Som sakta tynar bort
Långt bort
I det stora starka tysta
Då vänder många den raka ryggen
Och kröker sin humanitet
Och dränker våra hjärtan
i vidsträckt hav
Det vilar en morgondag i mörker
vilar gryning utan liv
Vilar ansvar i våra händer
I din själ

Armod möter låsta valv
Skrik möter konferens
Av stora tomma tunnor
av fattiga små ord
Som skramlar för döva öron
Skramlar över din döda kropp
Rullar iväg på den sjunde vågen
Mot himlens fond
Då blir människorna lämnade
Då blir människorna kvar
I små båtar som
en kompass
Dom vita gässen är svarta
Och läpparna är blå
Och ondskans vågor stiger
över stranden

text: Magnus Jacobsson