Regeringen avskaffar 1% målet för bistånd i en tid när det behöver öka mer än någonsin. Vårt välstånd är möjligt på grund av andra länders misär. Med ökat bistånd hade Sverige kunnat fortsätta arbetet för att undvika kriser. Istället väljer regeringen att bara hjälpa till när det redan gått för långt och blivit en kris. Så kan vi inte ha det. Det är dyrt - både humanitärt och ekonomiskt - och det är ineffektivt. Men fram tills vi får en regering som ser värdet och vikten i biståndsarbete igen, får vi ta det i våra egna händer.

Till min födelsedag den 10 december hoppas jag att du vill bidra till min insamling till UNHCR. Det är inte bara krig i Ukraina. Sedan USA lämnade Afghanistan tog det bara veckor innan talibanerna tog över igen - och det pågår en folkutrensning där barn och hela familjer dödas på grund av att de har fel etnicitet. Kvinnor tvingas till tystnad. I Jemen har det i över ett decennium pågått ett inbördeskrig som FN klassar som det värsta i världen, där miljoner människor är i akut nöd. Dessutom riskerar röda havet och värdefull natur förstöras för evigt när världens största oljefartyg, ankrad utanför Jemens kust, riskerar att haverera när som helst.
Samtidigt pågår ett konstant krig där mänskligheten försöker utplåna vår planet genom ohållbara resursuttag och utsläpp som förstör våra livsmiljöer. Till vilken vinning? Har inte de flesta av oss mer än tillräckligt?

När Ulf Kristersson meddelar att Sveriges påverkan på de globala koldioxidutsläppen är försumbara i ett globalt perspektiv - vill jag påminna om den givmildhet som är det varmaste arvet jag har med mig från min uppväxt inom frikyrkan. Varje krona gör skillnad. Eller som i Horton hör en vemling: ”Varenda någon räknas, stora som små.”

Jag har allt jag behöver. Min familj bor i ett tryggt land, och mina barn behöver aldrig gå hungriga.

Så hjälp mig att göra det lilla ”något” som vi kan göra, för att göra en stor skillnad för dem som inte har haft samma tur i livets lotteri att födas in i ett land fritt från krig.

Tack,
Mats Svanteman